dom är uppe på taken, alla är högt över staden

Linnea, Sabina och jag gjorde kanske en, eller till och
med flera okända människors liv lite gladare i några
sekunder av deras liv.
Vad gjorde vi då kan man undra.
Vi satt på bussen och vinkade till dom. Man kunde verkligen
se hur dom sken upp och vinkade glatt tillbaka. Då blev
vi också lite glad i våra hjärtan.
h-h-h-håkan.
//maria

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0